onsdag 22 april 2009

Cirkulationssystem.

Cirkulationssystemet.

Inledning.

Hjärt-kärlsystemet eller blodcirkulationssystemet, är det organsystem som transporterar ämnen mellan cellerna och som även hjälper till att reglera pH och kroppstemperatur. Organsystemet består av hjärta och blodkärl och sjukdomarna som drabbar systemet brukar benämnas hjärt- och kärlsjukdomar.

Människan har ett komplext cirkulationssystem med dubbla parallell kopplade hjärtan och hemoglobin som binder syre i blodet. Andra djur har cirkulationssystem som inte är lika effektiva, fiskar har till exempel ett enda kretslopp där syrerikt och syrefattigt blod blandas, vilket leder till mindre effektivt gasutbyte.

I vår kropp finns ett blodkärls- och ett lymfkärlssystem.

Lymfvätskan strömmar runt tack vare att skelettmuskler, när de drar ihop sig, trycker ihop de tunnväggiga lymfkärlen. För att inte strömmen ska gå åt fel håll har lymfkärlen klaffar som bara tillåter transport i en riktning.
Vi har lärt oss att vissa näringsämnen transporteras via lymfkärl, nämligen glycerol och fettsyror. Lymfkärlen har en viktig roll i kroppens immunförsvar (men det ingår inte i kursen).

Vi ska koncentrera oss mer i blodet och blodomloppet.

Blodcirkulationen sköts av hjärtat och blodet är ett transportverktyg för näring (aminosyror och socker) och syre, samt restprodukter (koldioxid och urinämnen).

Man säger att blodomloppet hos människan är fullständigt. Vad man menar med detta är att kroppens alla blodkärl är indelade till syrerika blodkärl och syrefattiga blodkärl. Dessa två typer av blodkärl blandas inte samman.

De blodkärl som transporterar blod från hjärtat till cellen är syrerika och de kallas artärer.
De blodkärl som transporterar blod från cellen till hjärtat är syrefattiga och de kallas vener.

Venerna och artärerna träffpunkter är kapillärer, som är väldigt tunna blodkärl.
Transport av ämnen mellan kapillärerna och cellerna sker via diffusion.
(I vissa litteratur kallar man kapillärerna för hårkärl istället)

Kapillärerna har samma uppgift som villi och alveolerna!
De fyra punkter som vi tog upp när vi jämförde alveoler och villi gäller också för kapillärerna! (Titta tillbaka på anteckningarna).

Diffusionsprocessen hos kapillärerna:
Näring och syre från kapillärerna till cellen.
Avfall och koldioxid från cellen till kapillärerna.

Kapillärerna är spridda i alla organ och vävnader och ingen cell ligger längre bort än 130 mikrometer från en kapillär. Något som gör diffusionen mer effektivt.

Blodomloppet är dubbelt. Vad man menar med detta är att det finns två blodkretslopp.
Det stora kretsloppet: hjärta – kroppen (celler) – hjärta.
Det lilla kretsloppet: hjärta –lungor – hjärta.

Blodet passerar alltså också genom lungorna för att inta syre och utta koldioxid.
Människans hjärta är fyrrummigt. Detta för att kunna klara sig två kretslopp samtidigt.
Det består av två förmak och två kammare.

Titta på nedanstående bilder.






























Vi gör en liten jämförelse mellan strukturen hos vener och artärer:

Likheten:
Båda består av tre lager:
Inre epitel, glatta muskler i mitten, yttre bindväv med elastiska fibrer.
Syftet med dessa lager är att göra blodkärlen täta (för att inte blodet ska läckas), starka (för att klara sig ett visst blodtryck) och elastiska för att kunna vara någorlunda flexibla och inte helt hårda.

Olikheter:

1. Venerna innehåller klaffar (finns inte i artärerna).
2. Muskellagret är tunnare i venerna.

Dessa skillnader beror på att blodtrycket i venerna är mycket lägre än artärerna och att blodet strömmar mycket långsammare in i venerna.
Klaffarna behövs för att blodet inte ska strömma år fel håll och det krävs muskler utifrån för att hjälpa till blodet att strömma framåt. Den tunna muskel lagret ger mindre motstånd.


Flera intressanta punkter angående hjärtat:

1) Hjärtat hos vältränade personer kan pumpa mer blod än otränade i varje slag. Det betyder också att hjärtat inte behöver pumpa lika ofta hos vältränade för att förse cellerna med syre och näring. Vilopulsen kan ligga runt 40 slag/minut, medan hos de flesta människor ligger det runt 90 slag/minut.

2) Hjärtats arbete delas till två faser – den ena när hjärtmusklerna dras ihop och den andra när hjärtmusklerna slappnar av.
När hjärtmusklerna dras ihop kommer blod att pumpas och cirkulera vidare.
Fasen kallas systole eller arbetsfasen.
När hjärtmusklerna slappnar av fylls hjärtat med blod på nytt.
Fasen kallas diastole, eller vilofasen.

3) Blodtrycket är högre under systole än diastole.
I aortan är blodtrycket ca 120 mm Hg under systole och 80 under
diastole (”120 över 80”).
Värdena 120 över 80 stämmer endast i aortan, där trycket är som högst.
Blodtrycket minskar ju längre bort från aortan.
I mindre artärer kan det ligga på ” 100 över 70” och i kapillärerna runt 20 mm Hg.
I venerna är blodtrycket väldigt lågt (mellan 15 mm till nästan noll) och man kan inte
se någon skillnad i blodtrycket mellan systolen och diastolen.
Hg står för kvicksilver.

4) Det finns klaffar mellan förmak och kammare. De kallas segelklaffar.
Deras uppgift är att hindra att blodet strömmar åt fel håll inuti hjärtat,
precis som klaffarna i venerna.




















Blodets sammansättning:

Blodet består av 55 % blodplasma och 45 % blodkroppar.

Blodplasman består av 90 % vatten och resten är fetter, glukos, vitaminer och hormoner.

Blodkropparna är allra mest röda blodkroppar, men en del blodplättar och vita blodkroppar.

Blodplasman är ett transportmedel för all näring till cellerna och restprodukter ur cellerna (utom en del av syret och koldioxiden).

De röda blodkropparna hjälper att transportera syre och koldioxid.
De vita blodkropparna deltar i kroppens försvar mot smittämnen.
Blodplättarna deltar vid koagulering av blodet om ett blodkärl skadas.

1 kommentar:

  1. Tack för den väldigt välskrivna artikeln!
    All denna fakta stämmer enligt Henriksson et al. Fysiologi med relevant anatomi 2:a uppl.
    / Universitetsstudent

    SvaraRadera